Stjärnfamilj

Stjärnfamilj

söndag 31 augusti 2008

Bättre och bättre dag för dag..

Makens chef ringde och undrade om maken ville ha en annan tjänst som skulle innebära mindre press för oss som familj under våren..Maken blev eld och lågor för då slipper han känna att han dras mellan yrket och familjen. Allt har verkligen löst sig till det bästa för oss ur det perspektivet.

Tjejerna är oxå införstådda med att jag kommer befinna mig utomlands mera under nästa vår och på ett sätt tycker de att det känns skönt då de upplever det som jobbigt att flytta fram och tillbaka varje måndag. Vi provar oss fram och har en beredskap för om tjejerna ej mår bra i det nya.

Dock så behöver jag vuxet stöd då jag levt ensam i flera år utan nätverk (jag räknar inte alla de fina kollegor och nära vänner som verkligen ställt upp under våren när vårt liv rasade)men för en mer permanent lösning så är det svårt att finna någon som skulle kunna ha hjälpt mig nu under hösten tex och när bebisen kommer. Min egen familj finns 100 mil söderut och de kan ej komma för avlastning en vecka, helg då och då..de har sina jobb och sina liv att hantera.

Annars så har första dagisförkylningen slagit till-lille sonen drog hem den, yngsta dottern, jag och maken drabbades oxå..

Dagens skratt skapade sonen btw-han har en förkärlek för att dra upp alla sulor ur våra skor alt lägga ner små skatter (som han tycker)dvs bröd, en halväten frukt, lite nappar mm..Vi vet alla inte vad som väntar när man sticker i en fot..pappan fick inte plats i sin känga idag då det låg e halväten baguettebit..

Morgonens höjdpunkt var när det blev alldeles tyst härhemma och jag fann honom bakom hans dörr med lilla storasystes stövel och det luktade nektarin-han åt på frukten som mystiskt försvann igår och som nu blivit ännu godare i hans tycke-uppblandat med tåjams från syrran-lille grisen:-)

Nu är lillplutten på väg till dagis och mamman ska pusta ut efter familjehelgen.
Ha en bra dag alla!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att allt löser sig för dej, du har verkligen haft det tuft, och de går nog inte ens föreställa sig hur du har haft det. Men jag måste ju bara säga det att du har verkligen kämpat på och varit såå stark. Du har verklign varit med om mycket på kort tid...

Kram/Ulrika

Tiva sa...

Hehehe...fick småskratta lite när jag läste vad din son gjorde med skorna. :)
Ska snurra runt lite och läsa lite i din blogg. Läste om hur du gick och la dig 21 och gick upp 08. Känner igen mig helt och hållet i det. Humör och ork är väldigt påverkat av sömn/vila. Jag hoppas det ger med sig så småningom. Det är ju inte så länge sedan som var ken du eller jag opererades.

Ha det så gott!

Kramar
//Tiva