Att andas

Idag var en bättre dag.
Hemlige mannen avbröt det han höll på med på jobbet (ansvarig för en kurs)och hastade hem igår.Jag satt fast i en gråtattack, var yrslig och inte alls bekväm med att vara ensam med barnen..Vi pratade,pratade och jag stjälpte ut det onda. I backspegeln så ser det ut så här; gravid,rädsla att föda pga operationen, fixa allt för min vistelse i främmande land, dagen innan avfärd dåligt besked (vi levde i tron att cystan var borta men blev ombedda att kontakta läkare då cystan var kvar)invänta besked från Umeå som blev ok(då de äntligen ringde efter en vecka).Lämna mina tjejer i Sverige och veta att det kommer dröja innan vi ses igen och framförallt, hur ska de må när jag är borta?!Sedan var det jul med familj och min syster hade det tufft så det gjorde mig ledsen och orolig, de for och sedan uppstod ett emotionellt drama inom familjen..lägg till att vara helt beroende av hemlige mannen då min tyska är marginell och jag är van att fixa/trixa själv..att sova uruselt med liten ammande tjeja, obefintlig egentid då hon tar sitt mellan 18-22, sonen vaknar 06.30 och så är det en ny dag, amma, hitta sysselsättning till sonen och ingen egentid..

Mitt JAG är borta just nu och jag kan så dåligt hantera det. Saknar att få vara vuxen och ego..
Nu försöker vi hitta utrymme för mig.Resan hem nästa vecka ser jag framemot (även om det är måttligt roligt med alla flygkrascher-avskyr att flyga-handlar om att inte ha kontroll och statisiskt så är det farligare att åka bil men ens icke -logik säger att man "har kontroll" dvs jag KÖR;-))

Nu är det kväll-igen och 20.00 ska jag i säng för att lyckas få lite sömn..om Trolla tillåter..