Dödsbud

Idag fick jag ett samtal från andra sidan Atlanten, Grandpa Bill avled imorse,vid 03, kanadensisk tid.

Grandpa Bill var en underfundig person som "adopterade" mig in i sin familj, the Stewarts, rakt nedstigande från klanen i Skottland. Det hela började när jag bad hans son, J, att lämna över mig vid mitt bröllop med hemlige mannen då min egen pappa dog 1999 (som jag ej hade någon kontakt med men ändå).J och jag hade jobbat ihop i Afganistan och vi hade många kontroverser och glädje ihop...
Grandpa Bill som arbetat som advokat i sitt liv och slutligen hamnade i en den högsta instansen i Kanada började nysta i om man kunde "adoptera" en fullvuxen (33 år) kvinna från Sverige-och det kunde man och det gjorde han:-)fast inte pappersvägen utan via något gammalt hederskodex från den "gamla" tiden.
Vi hade möjlighet att möta honom i Toronto när vi flög över 2007 när lille sonen var 6 månader och det var "kärlek" vid första ögonkastet. Den omfamningen och den gamla själ som lyste i de pillemariska ögonen gav mig massor med energi.
Jag har inte kunnat följa familjen i Kanada i den omfattning som jag önskat pga mina egna problem men hade förmånen att ha ett längre samtal med Grandpa den 7 november då han var på skojfriskt humör och hans önskning var att få träffa mig och min familj och de små vikingarna igen då han var för gammal och ej fysiskt frisk att genomföra en resa till Europa själv. Känns skönt så här i efterhand att vi hade vårt samtal och skrattade oss igenom det då han hade skön humor för att vara 87 år.

Nu finns han ej mer men han lämnade denna värld för eftervärlden inatt och nu är hans ande fri.

Vila i frid, Grandpa-vi kommer alltid minnas dig och våra tankar och kramar är hos J och övriga familjen idag!!