This is not the end only the beginning

Söndag-härliga söndag.
Idag verkar magen vara sitt vanliga jag-skönt.Tjejerna planerar för badhuset och jag stannar hemma-är inte förtjust i badhus så måste jag inte så slipper jag gärna.

Tänk att det var i början på februari som mitt Sverigeäventyr inleddes. En liten, utschasad bambi tog flyget till en familj som jag skulle vara inneboende hos, ett projekt som jag naivt trodde skulle bli enkelt och en tro på att jag kunde hoppa in där jag slutade dvs jobba heltid som visade sig vara en omöjlighet. Och nu är jag snart i mål med denna process..resan har varit slingrig, ibland som springa rakt in i en vägg men vad jag lärt mig saker.

Utan inbördes rangordning:
-lita inte alltid blint på människor, deras uppsåt kan vara att trycka till dig vänligheten till trots.
-din förmåga att möta människor och få dem att öppna upp-genom att ge så får man tillbaka. Det finns många medarbetare som jag väver en väv omkring och tackar för allt det som de gav av sig själva till mig.
-var personlig men håll på din integritet
-var noga med sömn och mat. Jag äter LCHF/protein-inte strikt men har fått en stabilitet som håller. Märker på en gång om jag fuskar med kolhydrater-får riktiga blodsockerfall.
-man behöver inte lagad mat två gånger per dag-ett STORT mönster är brutet.
-det är mycket man gör bara för att, men när man kan reflektera så kan man stryka bort det mesta och leva livet lite mer i lättja (nu förstår jag hemlige mannen bättre).
-man är inte oumbärlig. Mitt hjärta har varit krossat ett flertal gånger pga min rädsla för hur mycket barnen skall klara i detta kaos-de lever i nuet och mår bra och sakta kan jag släppa kontrollen och det är inte farligt att vara ego och göra det som JAG behöver.
Ett antal tusenlappar har landat hos SPA-kliniken istället för familjeorienterade saker för familjen;-)Nu tänker jag mer JAG och mindre ALLA de andra före mig. Och jag menar det oxå från hjärtat till hjärnan.

Jämställdhet-oj,oj vad långt vi har kvar. Många stereotyper måste krossas och vi måste stötta varandra till att våga leva våra liv så som vi önskar leva dem. Tyvärr har jag inte kunnat yppa ett ord om det som jag arbetat med och skulle jag nedskriva det så skulle jag förmodligen behöva flytta till en öde ö med en rustad borg;-) Det tråkiga är att vi inte förstår att detta är bara en början och det kan bara bli bättre men MAKTEN är det centrala och det som gör mest ont är att alla som lider av makten ändå skyddar den. Moment 22.

Nog med filosoferandet-nu börja dagen.