Avslut av 2010

Vilket år..men så mycket bättre än 2009. Detta år kom jag upp på banan igen, med i matchen och har nu skapat mig ro i mig själv dvs funnit tillbaka det som en gång var jag men med mjukare kanter. Året har inneburit nya händelser som fått mig att fundera på den stora frågeställningen; vem är jag, varför gör jag och för vem? Detta genom att bl a flytta två gånger och byta jobb en gång..kaoset går som en röd tråd genom mitt liv-men, I like it!
Svaren har jag funnit och inför 2011 står jag inför förändringar igen. Det finns några alternativ och nu är det endast att bestämma sig för vad. Enkelt, eller hur?;-)

Barnen har jag fått mig nära igen och fokus (även om det låter ego-centrerat på ovanstående rader)är för deras bästa.

Jag har fått frågan ett flertal gånger om hur barnen mår i denna "röra" men jag måste säga att de (upplever vi det som) mår otroligt bra. De stora har jag funnit igen då de som sagt fått stå tillbaka under min sjukdom men tycker att vi fått till en relation som innebär mer än stress&press. Våra helger ser jag framemot med stor glädje och vi skapar våra egna traditioner tillsammans. De små har stark anknytning till pappa men accepterar även mig. Dvs ibland får bara pappa byta blöja och ibland endast mamma;-)
När vi bytt barnflickor så har det ej heller påverkat dem speciellt mycket. Gustaf pratade mycket om "Bella" ett långt tag och Hingikk som satte sig hos honom men inte så att han grätt eller uppvisade att han mådde dåligt. Nu när Jennifer lämnat så frågade de endast dagen efter vart hon var. När vi sade att hon åkt hem till Sverige så var det bara; jaha och så vart det ute ur världen. De är öppna och sociala men om pappa försvinner får de panik. Han är deras primäranknytning. Nu kommer snart Hanna till oss och då får vi se hur de accepterar henne men jag bedömer att det inte kommer bli några större problem.
Det komiska är namnen på tjejerna som blir lite konstiga för barnen då de heter som barnens systrar:-)

Tillbaka till krönikan. Jag har aldrig hängt mig fast vid det som varit utan alltid försökt se framåt och se vad gömmer sig bakom nästa flik av livet. Det har varit lärorikt att få uppleva en utmattningsdepression och jag är numera försiktig med mina krafter. Jag får nog erkänna att jag är sömnkänslig men i övrigt så funkar allt bra. Alla mediciner är borta sedan ett tag och det har fått bort zombiekänslan och mina riktiga känslor har visat sig (div vredesutbrott-uppfriskande).

Nyårslöften? Absolut, något måste kunna brytas efter lunch imorgon:-)
* 5 kilo bort
*LCHF
*Träna 3 ggr/veckan

Gott Nytt År till er som läser i bloggen!