Döden kom nära

Idag skriver vi den 12 december. När jag och flickorna käkade lunch kom ett dödsbud. Jag var och beställde och det var stora dottern som tog emot samtalet. En person som funnits i kresten runt min ex-man dog natten till idag. De sågs senast under gårdagen och idag då de skulle träffas för att jaga ihop så fick exet ingen kontakt. Några samtal senare så förstod exet att personen förmodligen mist sitt liv då inget stod att finna efter det hus som personen övernattat i.
En pappa, make, vän, arbetskamrat, son mm miste sitt liv. En familj slogs i spillror. Mina tankar är idag med frun och de små barnen. Stora dottern tyckte det var ohyggligt jobbigt då hennes tankar fastnade något i "tänk om" pappa oxå hade varit där, vilket kunde ha varit högst troligt..hoppas de kan sova ikväll och inte vara rädda att deras hus oxå kommer brinna ner.
Plötsligt så kommer tankarna om vad som är viktigt i livet-närheten till våra nära.

Igår så fick vi en terroristbombning i Stockholm, i stora julkommersen. Nu misslyckades attacken och endast förövaren dog men plötsligt kom världen med stora steg närmre oss skyddade svenskar. Vi deltar i världen, vi kan inte komma undan.

Det är med en klump i magen jag skriver detta inlägg..döden är ett ämne jag finner svårt och som jag kämpat med sedan jag blev sjuk. Livet har tagit fart för mig ett bra sätt men dödsbudet idag får mig at vackla och bli illamående. Det påminner om att det kunde varit min familj som förlorat mig. Men, det visar oxå att hur mkt vi än försöker ta kontrollen över livet så slår livet undan fötterna på oss. Livet kan aldrig kontrolleras.

Kolla nu era brandvarnare och säg till de dina hur mkt de betyder för dig. Imorgon kan det vara för sent..