712 kalorier och epelepsianfall

Igår invigde jag min nya pulsklocka. Körde ett riktigt bra pass på gymmet med både konditon och styrka. Höll på i ca en timme. Det var otroligt roligt att se pulsen när man provade olika motstånd men jag insåg på riktigt att jag bör träna efter en mer strikt plan om jag vill uppnå några mer relevanta mål.

Idag tog jag ut mitt träningspass till datorn och det såg ut som jag haft en epeleptiskt anfall i lokalen..pulskurvan var brusig dvs min puls var otroligt ojämn då jag laborerade med motståndet på cykeln. Körde dessutom på maxpuls vid något tillfälle-och det kändes på motståndet. Men-jag är biten. Detta kommer bli min grej. Som bonus fick jag ut kaloriförbränningen-712 kcal bort på en timme.

22.000 steg blev det oxå på hela dagen.

Idag åker jag till byn och mina flickor. Ska träffa vännen G och ev. kommer vännen K. till Revsund och stannar med oss i helgen.
På måndag tar jag tåget till Arlanda och vännen J som anländer från Kanada. Åker tillbaka på tisdagen.

Åka till Wien? Nej, det tisslas och tasslas på min arbetsplats om varför jag inte åker och stannar så länge i Sverige.Dessutom bakom ryggen på mig för ingen våga prata med mig. Ingen som kan säga ett tröstande ord hur tuff vår situation måste vara utan endast hur känslokall jag är-FEL! Jag/vi har våra skäl och jag är trött på att ens yppa dem. Vi gör det som vi måste i vår familj, det kostar på, det är inte enkelt men av alla beslut som måste tagas så har vi valt att göra så här. Alla inblandade MÅR BRA just nu och det är det enda fokus vi har.

Det går inte att jämföra sin egen livssituation med vår-om du/ni råkat ut för allt som hänt mig/oss och väljer ett annat förhållningssätt-då skulle vi kunna prata. Det kommer alltid finnas individuella skillnader, hur barnen är ( jag har två kavata och två med mer integritet) och de reagerar förstås olika på situationen. Jag vet att det inte kommer bli enkelt för barnen i Wien när jag kommer tillbaka för som vuxen måste jag arbeta och kommer arbeta två kvällar i veckan och varannan helg. Då måste de se mig gå, varje avsked gör ont och sedan lära sig förhålla sig till det. De har ingen tidsuppfattning så ett avsked två kvällar i veckan och se mig gå varannan lördag kommer förmodligen göra mer ont än ett avsked med längre intervaller.

Hursom-nu är det så här och vi tar dag för dag.