Stjärnfamilj

Stjärnfamilj

tisdag 28 juni 2011

Jämställdhet

Idag måste jag skriva ur mig lite..jag läser en kurs som behandlar jämställdhet i organisationer och blir tokig på att den litteratur vi läser lägger tyngdpunkt på att kvinnor är offer för manliga strukturer. Nu är ju en del i kursen att granska kritiskt men jag känner mig verkligen som kärringen mot vinden när kurskamraterna (många ej så gamla) matas med bilden av att män styr och ställer och vi kvinnor är offer för denna struktur. Idag fanns det en hänvisning till en utredning i vår portal som är gjord 1994-hallå-det är nästan 20 år sedan..Mekanismerna förändras och fler kvinnor tar sig ut på marknaden. Det går inte att generellt dra slutsater utan min pesonliga övertygelse är att man får se över organisation för organisation.
Jag har skrivit om enkönade organisationer i en uppgift jag fick där författarna tar fram de "mjuka" värdena som att högtidlighålla födelsedagar inom kvinnliga organisationer som kännetecken.. de manliga beskrivs som öldrickande och objektifierande av kvinnor som sexobjekt. Det jag kan säga är att inom den kvinnliga arbetsplats där jag jobbat ett antal år dricker man vin och pratar om män ( ja, man diskuterar kropp och utseénde). Vad är skillnaden? På min förra arbetsplats (manlig) firade man oxå barnfödslar och bjöd på tårta vid födelsedagar. Man säger att män är homosociala dvs. att män rekryterar män men den erfarenhet jag har är att även kvinnor rekryterar kvinnor. Båda könen "luras" av att anställa likisar när nästan all ledarskap säger att man bör rekrytera den som är olik för att utveckla sitt företag och undvika ja-sägande. Vi är dock människor och det som känns tryggt är det vi önskar. Dock har jag vid ett tillfälle intervjuat en högre kvinnlig chef som kom på sig att rekrytera män för det var den miljö hon befunnit sig i och "lurats" tro att kvinnor inte klarade jobbet-eh, hon var ju högsta chef själv. Verkligheten är komplex när vi har med människor att göra;-)
Tycker man låser sig vid stereotyper och de flesta studier om jämställdhet är gjorda av kvinnor och med offret som signum. När kvinnor motarbetar varandra på en enkönad kvinnlig arbetsplats sägs det att de ändå är förtryckta och att detta spiller över..suck..
Nu är inte detta inlägg vetenskapligt skrivit då jag skriver i frustration men kanske man skulle kunna belysa de kvinnliga strukturer som förtrycker män tex hur män förväntas göra på kvinnors sätt i hushållet, att många kvinnor har ensamrätt på föräldradagarna, att kvinnor i de flesta fall vinner barnen i en domstolsrättegång vid skilsmässa..det vore intressant att belysa..

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag håller med dig. Det är så himla lätt att skylla på strukturer och normer, men varje individ måste själv försöka ta sig dit man vill, och varje organisation måste jobba för jämställdhet. På mitt kontor (i dagsläget tre kvinnor och två män) häpnar ibland männen över hur "råa" vi tjejer är när vi pratar om män. Vi kör med en lite tramsig jargong, och det är inget illa menat med det, men framför allt den ena killen tror nog inte att tjejer kan uttrycka sig på det viset.

Gällande föräldraförsäkring så är dessvärre min uppfattning att det ojämlika uttagandet av dagar främst beror på att mammorna inte vill dela med sig; de vill vara hemma så länge som möjligt och därefter jobba deltid. Av dem jag lärde känna under föräldraledigheten med Philip så är jag den enda som började jobba efter "bara" tio månader, och jag är definitivt den enda som jobbar dagtid - fortfarande, trots att barnen nu är runt tre år! Det är lätt att gnälla på att männen tar alla roliga jobb, men man får faktiskt se lite till orsak - verkan. Om jag är borta från arbetslivet i flera år, och därefter jobbar deltid i några år, så är det väl självklart att jag inte kan ha tillskaffat mig lika mycket relevant erfarenhet som en man som jobbat heltid under dessa år.

Jag vete sjutton hur man ska lösa obalansen mellan könen, men tyvärr (ja, för det vore ju så enkelt och bra!) kan man inte bara skylla på männen...

Kram
Maria (Karlskrona)